"Du kan fan i mig gå till skolan, för du sminkar dig, köper nya kläder, och festar!"
"Tyvär kan du inte få fler chanser nu Jeffe, för vi har glidit ifrån varandra."
"Jag har ingen aning om att du är sjuk, så tyvär, du får skylla dig själv."
Klart jag lägger all min lilla energi enbart på sånt jag tycker är roligt..

"Du har fått din chans att gå med mig på bio.. du gick inte sist.. så därför känner jag att vi glidit isär"
Det sämsta jag någonsin hört.
Har jag inte rätt till "chanser" när jag är sjuk? Vadå chanser?


Hade jag brutit benet och legat upphissad med det 3 månader:
"Näe tyvär får du inte vara med längre. För du ligger bara där i sängen och läser tidningar. Vi glider ifrån varandra nu när du inte kan gå.."

När blev vänskap = krav på saker?

Min situation går inte att förstå sig på förrens man själv har varit där.
Jag vet att jag inte hör av mig, jag vet ju det har jag ju själv sagt.
Man kan inte ställa krav på någon som är sjuk, och jag tänker inte be om ursäkt för det.
Det här är inte något jag kan råför.
Att frysa ut mig hjälper knappast, peace, love and understandning är mycket bättre.
Det helvete som jag lever just nu är inget jag ens önskar min värsta fiende.
Ni gör mig bara ledsen, något ni har varit väldigt bra på. Varför inte försöka ta mig för den jag är, i den situationen jag infinner mig i?

Lägg allt gammalt bakom, acceptera mig för den jag är.
Är det så mycket begärt i en vänskap?

Man ger aldrig upp sin kompis, man gör bara inte det..