Känner mig verkligen som en splittrad 14 åring som gråter som en bäbis
som inte fick morsan att köpa ut på systemet.
Eller okej, det känns faktiskt betydligt värre än så.
Trodde aldrig jag skulle sjunka så lågt så jag la ut inlägg för inlägg om hur krossat mitt hjärta är, lägga upp sorliga låtar i format av YouTube klipp.
Men dom som känner mig vet hur mycket Han betyder för mig.
När man var 14 barre upp till 17 trodde man att man visste vad Äkta kärlek är.
Herregud. Känner mig så patetisk som har varit en sådan blåögd skitunge. Skäms nästan och blir röd om kinderna när jag tänker på det. Och hur ofta tycker Jag att något är pinsamt?

Nu när jag verkligen hittat mitt livs stora kärlek och förlorat den.. Det går verkligen inte att beskriva.
Jag gråter med hela hjärtat. Mitt ord är Hjärtesorg. Det gör Ont. I normala fall har man bara tjutit sådär ytligt, som när man slår i tån så förbaskat hårt tex. Då gråter man. Men inte så att det känns i hela kroppen och man blir så deprimerad att man inte kan sova, äta eller ha lust till saker. Min tv har varit avstängd i 3 dagar. Har inte haft lust. Inte till någonting. När man vaknar upp på morgonen och har ont i magen kommer man på att det var ju något.. Juste, fan helvetes jävla skit skit skit skit skit skit SKIT! Han är inte kvar hos Mig..