Ärligt talat.
Blir så trött på alla låtsas kompisar.
"Jamen guuuumman jag ääälskar dig!!!!!!! Du betyder allt för miig och jag gör allt för diig!"

Mm. Just precis. Och sen när det väl kommer till kritan var det bara tomma ord.
Man ger inte upp på sin kompis. Man gör bara inte det.
Därför jag är så trött på att allting ska vara på låtsas.

Vad är det för fel på sanningen nu för tiden?
Antingen orkar man vara med någon eller så gör man inte det.
Amen SÄG det då! Orka knyssel. Thank God NO. Man kan inte i ena stunden säga sig bry sig om en person så mycket, för att i en annan vända dissa och inte bry sig ett smack.
Vad är det för sätt?

Vänner har man för att kunna känna en trygghet, en trygghet som alla inte har.
En trygghet där man kan öppna sitt hjärta, där man vet att personen tiger som muren.
Det kommer ingen annan vart. Det stannar.

Den som vill kan ju ta åt sig och åtgärda sig själv. För personer som dessa vinner inte mycket till slut.