I brist på fantasi blev det ingen bättre rubrik en så.

Madde sov hos mig, igen, döda fiskar var vi båda två på morgonen. Drack kaffe och gjorde andra bestyr. Jag hottade till mig i duschen och sedan red jag iväg på min vita springare till min prins.
"Jaa, jag får verkligen be om ursäkt att jag faktiskt tofflar för min pojkvän när jag är sådär, äckligt nykär."
Nee precis, ska man verkligen behöva det? Pfft, I take it back.

Börjar bli trött på att behöva be om ursäkt för at jag är sjuk.
Jag är lessen, men det är bara att ta det för det det är och göra det bästa av situationen.

Alla har vi saker som man stör sig på, men säg det då då istället för fan för att dissa och leka bitch.

I can handle the truth.

Btw, trodde jag kände vissa bättre än så..

Peace out