Hej hej, hallå dagboken.
Fick förfrågan om huruvida jag lever eller inte, men det gör jag. Hänger och dinglar på livets sköra tråd.

Fan, kom in på en sån jobbig blogg nyss. Så jag började ju tjuta såklart. Nellymammans blogg.
Hon skriver om hur det är att leva med 3 tonårsbarn, en sladdis och en cancersjuk man.
Tragiskt bara det. Och sen nu dog han. Tjöt som en gris.
Mest för att det känns som att läsa ur min mammas synvinkel om hur det var när Min pappa dog.
Alltså, jag har inte fått terapi för det än.
Hur sjukt är inte det? Och på tal om det ska jag ingå i en studie om hur det är att mista en förälder genom självmord, just för att det inte finns någon forskning om det och att man inte får den hjälp man behöver. Man pratar bort det och skjuter bort det. Inte konstigt att man blev deprimerad. Och tro fan att man fick skit för det sen med. Hoppas ni skäms!
Ska hur som helst upp till Stockholm och utredas. Känns lite småhäftigt. Vara del i en studie som alla kommer att ha nytta av sen senare.

Annars på jobbfronten händer inte mycket. Börjar fundera på mitt CV, vad är fel? :O
Göteborg, jag vet att ni saknar mig men jag kommer snart! Lovar!
PUSS!