Hej hej, hallå dagboken.

Jag är fan i mig lite lustig.
Jag har alltid så förbannat lustiga tankar i huvudet.
Som när man går över en bro kommer tanken blixtsnabbt från ingenstans, att jag får ticks och vill slänga min väska över broräcket! Tanken försvinner lika fort som den kom, och jag måste hålla skithårt i väskan för att tickset inte ska komma. Och så går jag och tänker på det hela vägen sen.

Eller när jag vaknade igårmorse: "Jag kommer aldrig komma härifrån".
Fatta att det är din allra första tanke när du vaknar första gången!
Får ju fan i mig panik resten av dagen.

Och när jag varit själv ett par dagar börjar jag gå och prata för mig själv. H e r  r e g u d. Det är väll om jag alltid har sagt, förr eller senare kommer jag att hamna på hispan, no doubt.

När jag drar upp rullgardinerna, eller innan jag ska vinkla persiennerna hör jag "Vaaarde LJUS!" i huvudet precis innan. Vafan, jag är inte normal.

Amen.

Förhoppningsvis INTE min framtid.
*Peppar peppar ta i trä*