Fick världens jävla paniktjut efter pappa för nån timme sedan.
Det var den där jävla Ozzys fel. Han har ett program som dom visar på 6an, jävligt kul förövrigt. Men så skulle han envisas med att sjunga Changes ihop med Kelly. Då liksom brast mitt lilla barnahjärta.

Jag kan inte förklara hur det är att få ett paniktjut, om man inte varit med om det själv liksom. Man kan inte andas, vill inte andas, man vill klösa ögonen ur sig, slå sig själv i ansiktet, dra sig själv i håret och bara skrika rätt ut. Låter crazy som fan, jag vet. Men kan inte råför när det blir sådär. Det kommer ca en gång per år, när jag tänker på pappa. Min älskade, fina pappa.

Jag hatar att inte veta hur mitt liv skulle sett ut om du fanns.
Jag hatar att jag inte visste om att du mådde dåligt.
Jag hatar att jag inte kan säga att jag älskar dig, och få höra tillbaka "O jag älskar dig gumman"
Jag hatar att inte få höra din röst i mina öron
Jag hatar att jag inte kan krama dig och känna och höra det speciella prasslet din bruna skinnjacka gav ifrån sig
Jag hatar att inte kunna krama dig och känna den svaga doften av Davidoff
Jag hatar att jag inte får vara pappas flicka
Jag hatar att jag inte får gå och köpa lösgodis med dig
Jag hatar att du inte kommer kunna leda mig för altaret
Jag hatar att mina framtida barn inte kommer få någon morfar
Jag hatar att jag aldrig mer kommer att få se din bekymrade min
Jag hatar att jag aldrig mer kommer få höra dåliga bortförklaringar om varför du har tändare hemma
Jag hatar att inte få känna doften av Wonderbaum i någon av dina vita bilar
Jag hatar att inte ha någon pappa

Jag älskar och saknar dig så mycket att jag hatar dig.
Min fina, fina älskade pappa.
Jag vill ha dig hos mig!!!
Jag vill KRAMA DIG!

Det är så frustrerande jobbigt att veta att jag ALDRIG ALRDIG ALDRIG jävla mer kommer att få krama dig! ALDRIG..

Tänk på det nästa gång du säger att du hatar dina föräldrar.
Det finns dom som hur jävla mycket dom än vill, aldrig någonsin kommer att få se dom mer..

Jag älskar dig, pappa.
Vila i frid.