Hej hej, hallå dagboken.
(VARNAR FÖR ETT LÅNGT INLÄGG!)
Den här dagen kan nog vara en av dom jobbigaste i hela mitt liv. Okej nu tog jag i, men det var mest dalgångar istället för uppförsbackar, så att säga.

Det börjar med att jag och Mojde somnar 5/halv 6 på morgonen. Ställde klockan på 10 för att vi skulle upp och iväg till Linköping för att shoppa. Ni kan ju räkna med vanlig skolmatematik hur många timmars sömn det blev.

Vi ringde Nette för att hon skulle komma bort med bilen. Och det skulle hon. 5 minuter senare ringer hon
- NEE det gååår inte! (helt plöstligt). Jag ska hämta DAAAAAVID vid 3!
(Remember, det tar knappt 20 min för honom att Gå hem, 10/15 på cykel. Och han ska fylla 18.)
- Eeh, HAHA men okej. Vi gör så här. Kom hit med bilen, häng på Davids cykel bak så skjutsar vi hem dig och sen lämnar vi cykeln utanför hans skola.
- Nääääe, det gååår inte.

Mojde blev sur och slängde på luren.
Här sitter vi med påsar under ögonen som hänger ner till våra knubbiga knän och inser att vi hade kunnat sova enda till 3. För hon sa att vi kunde ta bilen Då.

Vid 4 kommer vi iväg.
Vi shoppar lite. Jag unnade mig MAX. Vi åker hem.
Jag har köpt ramar, och vad händer när jag ska bära in dom till mig?
JAG SKÄR MIG PÅ RAMKANTS JÄÄÄVELN!

Och nu snackar vi inte om ett jävla skrapsår. Utan ett djupt jävla emo skärsår som går med LÄNGS! FATTA! Mina kommande arbetsintervjuer, och arbetsgivarna kommer tro att jag vill dö. Och det sved så in utav helvete! Märkligt att jag inte tjöt. Det hördes i hela huvudet när huden revs upp.

Helvete.

Kommer bli ett ärr.

Men det tror inte Mojde.

Men det tror jag.

Det är djupt.

Vi ska montera in bilderna i ramarna. Skruvmejeseln funkar inte! Mojde gav upp och åkte hem. Det gjorde hon rätt i. Bajs på den här dagen. Fast inte shoppingstunden, sovstunden, frukoststunden och matstunden med Madde dock.

Det kan ni ju komma ihåg!